Confidence VD Pär Nilsson om säkerhetsbranschen hårda arbete för att inget ska hända

Säkerhetsbranschen och det hårda arbete för att inget ska hända

Aktivt lugn

Confidence VD Pär Nilsson om säkerhetsbranschen och arbetet för att inget ska hända

Pär Nilsson tillträdde som VD för Confidence i september 2017 efter att ha varit ekonomidirektör sedan 2015. Confidence grundades 1989 och designar, säljer och underhåller säkerhet- och brandskyddslösningar. Confidence borde vara väl positionerade i säkerhetsbranschen för att ta hand om det ökade intresse för säkerhet och skydd. Med en snabbt accelererande digitalisering av de flest av samhällets funktioner och en ökad hotbild både från inhemska och utländska aktörer, så borde intresset för säkerhet öka.

Pär Nilsson, vd Confidence

Pär Nilsson, vd Confidence

Under maj månad landade skriften ”Om krisen eller kriget kommer” hemma hos alla svenska hushåll. Den innehåller information om hur ”vi ska bli bättre förberedda på följderna som allvarliga olyckor, extremt väder, it-attacker eller militära konflikter ger”, information som hushållen inte haft sedan telefonkatalogen försvann. Skriften understryker hur säkerhet återigen har blivit ett viktigt ämne och att det inte bara handlar om det internationella läget. Vi måste skärpa vår beredskap i bredare bemärkelse och det gäller staten, kommuner, landsting, företag och privatpersoner.

Vad är Confidence och vad är bolagets roll?

Pär Nilsson (PN): Confidence är ett säkerhetsföretag med svenska ägare som arbetar med behovsanalys och systemintegration inom teknisk säkerhet. Vi är oberoende av enskilda leverantörer och kan därför fokusera på kundens behov.

Hur tycker du att den svenska säkerhetsbranschen fungerar?

PN: Branschen är kompetent och utvecklas bra. Men många företag präglas fortfarande av en brist på helhetsänk där inte alla är oberoende på det sätt som Confidence är. Det är vanligt med en koppling till enskilda leverantörer av utrustning, vilket ger kunderna ett begränsat urval. Många företag har också en stor verksamhet i att hyra ut väktare och prioriterar då självklart att sälja väktartimmar istället för att automatisera och arbeta med preventiv detektering. Jag tror att branschen skulle tjäna på att se sig själva som integratörer med ett bredare erbjudande och med mer teknik än väktartimmar, för det är det som kunderna behöver.

Från Confidence perspektiv, vad är det för trender vi kan se som påverkar säkerhetsbranschen och dess kunder?

PN: Den främsta trenden är digitaliseringen och den för med sig två intressanta effekter:

  • det blir lättare att ställa till skada
  • men det blir också lättare att skydda sig.

Vi är alltmer beroende av olika IT-system eftersom digitaliseringen leder till så enormt stora förbättringar. Men genom det och genom att vi använder internet så utsätter vi oss också för risken att någon manipulerar, stör eller saboterar systemen. Samtidigt gör digitaliseringen att vi kan sköta alltmer av övervakningen automatiskt och genom det kan vi spara stora pengar.

Automatisk övervakning kräver väl ändå tämligen mycket analyskraft för att tolka indikationer eller larm, vilket i sin tur kostar mycket pengar?

PN: Inte nödvändigtvis. Sensorer och kameror utvecklas snabbt. Problemet är dock att de lämnar ifrån sig mycket stora mängder data som måste analyseras och bedömas för att vara värdefull. Datan är också färskvara, så bedömningar måste göras i realtid. Här finns en lovande utveckling med Artificiell Intelligens (AI) som kan komplettera och så småningom till vissa delar ersätta manuell analys. Som regel har människor svårt att överblicka stora mängder information, medan styrkan med AI är att snabbt överblicka mycket information, se mönster, och baserat på sannolikheter, dra slutsatser.

Men vad är syftet med automatisk övervakning, vad ska ske med slutsatserna?

PN: Genom att analysera rörelsemönster och beteenden i realtid kan vi beräkna sannolikheter för att problem ska uppstå. Och åtgärderna behöver inte vara mer ingripande än att en lampa tänds, en signal ljuder eller en dörr går i lås. Det bästa säkerhetsarbetet är det som ser till att det inte händer något. Vi kallar det aktivt lugn, vilket betyder att vi arbetar proaktivt och fokuserar på att inget ska hända.

”Aktivt lugn” är alltså att aktivt arbeta för att inget ska hända. Vad innehåller det mer än övervakning och analys?

PN: Smart övervakning med kameror och sensorer handlar också om att undvika de alltför vanliga falsklarmen. Falsklarm kostar företagen och samhället enorma belopp varje år. Men vi arbetar också med att få bättre kontroll över tillträde. De flesta utrymmen har numera ett skalskydd som gör att bara den med auktorisation kan komma in. Men auktorisationen kan göras långt smartare. Idag bygger den ofta på organisationsscheman där man får mer tillträde ju högre upp i hierarkin man befinner sig men utan att vederbörande har något egentligt behov av det. Ett smart system listar ut vem som behöver komma in och släpper då bara in den personen, helst också under den begränsade period då behovet finns. De flesta passersystem bygger också på kort, brickor och koder, saker som gärna försvinner eller glöms. Jag tror att passage måste bygga på något som är mer kopplat till en individ, biometriska system och något som är kopplat till sådana. Ett exempel är en smartphone.

Automatik kan göra mycket, men finns här inte också ett integritetsproblem? Kameror och sensorer kan övervaka, men hur gör vi när vi följer enskilda personer?

PN: Det handlar inte om individövervakning, sådan är alltid problematisk ur ett integritetsperspektiv, utan just om att se mönster och bedöma sannolikheter. Och sannolikheter får vi fram genom studier av hur mönster tidigare utvecklats. Med ökad automatisering kan vi använda statistik och annan data på ett ännu bättre sätt än idag. Människor är överlägsna när det gäller att dra slutsatser av enskilda händelser, berättelser och anekdoter, men statistik och sannolikhet är svårt. AI har svårt för anekdoter och berättelser, men AI älskar data och statistik. Men under överskådlig tid så handlar det om olika kombinationer av mänsklig och automatisk analys.

Vi har en allmänt ökande medvetenhet om att säkerhet är viktigt. Varför ser vi det nu?

PN: Jag tror att vi haft en liten svacka i säkerhetsmedvetandet under ett antal år. Vi trodde att problem som vi haft i alla tider helt enkelt var lösta. Vi lade ner civilförsvaret och totalförsvaret och vi var nära att lägga ner även det militära försvaret. Samma sak hände i hela Europa, så det var inget svenskt fenomen. Men vi märker att nya konflikter och säkerhetsproblem uppstår. Den internationella och inhemska terrorismen är ett problem, likaså gängkriminalitet, nya former av sofistikerad, ofta IT-baserad, brottslighet samt inte minst industrispionage och rent sabotage.

Men har säkerhetsarbetet hos företag och organisationer hängt med?

PN: Säkerhetsarbetet har inte hängt med. Företagens fokus har varit på att effektivisera, i huvudsak genom ny teknik och digitalisering, och där har ett kunskapsgap uppstått i säkerhetsarbetet samtidigt som investeringar i säkerhet fått stå tillbaka. Globaliseringen av ekonomin har gjort att alla upplever ökad konkurrens. Detta i sin tur leder till en ständig jakt på kostnader.

Om den digitala utvecklingen gör att vi kan göra det mesta lite smartare och lite snabbare, på vilket sätt påverkar det säkerheten?

PN: Funktioner och system som förr var åtskilda och autonoma sitter nu samman med varandra i stora kedjor och system. Det är genom att koppla samman funktioner som vi har effektiviserat. Industrin jobbar också i produktionskedjor med många mellanlager och produktionsplatser för att finnas nära kunden. Men problemet är att produktionen blir sårbarare. Och när du sätter samman system och funktioner så ökar risken att alla delar skadas om en skadas. Näringslivet använder numera just in time mycket effektivare än förr och kan pressa priserna genom att hålla minimala lager. Men sårbarheten ökar hela tiden.

Om poängen med just in time är att sprida ut produktionen så att den sker så nära kunden som möjligt, så ligger väl ökad sårbarhet inbäddat i själva systemet?

PN: Det tror jag inte det behöver göra. Lösningen är att decentralisera övervakning och larm så att alla enheter har ett gott skydd och även kan styras lokalt. Men samtidigt skapa möjligheter att från en punkt övervaka allt. Inte minst är det viktigt att små enheter, med liten bemanning, kan få ett gott skydd genom att övervakningen i praktiken sker centralt. Det kan låta komplext, men med automation och klok integration går det att bygga system som både är lokala och centrala.

Men vad kan vi göra för att skydda verksamheter utan att gå miste om produktivitetsvinsterna?

PN: Även säkerhetsbranschen digitaliseras och kan erbjuda allt effektivare lösningar. Problemet har varit att det funnits en omedvetenhet om hur sårbara våra system har blivit. Jag hoppas att den nya medvetenheten om betydelsen av säkerhet gör att vi också utnyttjar digitaliseringen för att skydda oss.

Ser du några speciella områden som har ett bristfälligt skydd?

PN: Vi har i grunden tre områden som är aktuella för skydd: kritisk infrastruktur, industri och andra företag och organisationer, samt publika ytor. Jag tycker det finns ett stort behov av att genomlysa och i många fall förbättra skyddet för kritisk infrastruktur. Vi är beroende av att elen fungerar, att det finns vatten i kranen och att våra transport- och kommunikationssystem håller igång. Och när vi pratar om el är det inte bara kraftverk utan i ännu högre grad distributionen. Vi har inte bara lagt ner mycket av det skydd som fanns inom både det civila och militära försvaret, vi har de senaste 30 åren också blivit ännu mer beroende av att elen fungerar. Här finns enormt stora behov och för att det inte ska bli orimligt dyrt, måste vi satsa på ökad automatisering. Det kan vara svårt att stoppa en enskild, dedikerad attack. Men det är möjligt att förhindra mycket skada genom att övervaka och larma. Och då något händer är det viktigt att vi kan dokumentera vem som gjorde vad och varför eftersom systemen är beroende av att lära sig för att kunna förebygga.

Kritisk infrastruktur

Kritisk infrastruktur är ett av Confidence målsegment

Vad menar du med att vi måste veta vem som gjorde vad och varför? Var inte syftet att förhindra, det vill säga inte titta bakåt utan framåt?

PN: Vi har ett intressant exempel. För ett par år sedan rasade radio- och tv-masten utanför Borås. Stagen hade lossnat, uppenbarligen bortskruvade av människor. Men vi vet inte vilka som gjorde det eller varför, så vi har svårt att lära oss något av det, utom att vi måste skydda stagen. Men att veta vilka och varför är viktigt för vet vi det kan vi ha det i åtanke när vi utvecklar våra skyddssystem. Vi har över 50 stycken sådana stora master i Sverige och tiotusentals telemaster. Alla dessa master och alla tusentals kilometer förbindelsefiber utgör mycket viktigt infrastruktur. Vi kan bygga effektiva skalskydd, men bäst är om vi kan förstå motiv och tillvägagångssätt. Det bästa skyddet är alltid att se till så att saker inte händer.

Vad av allt detta är företagens ansvar och vilket ansvar har staten?

PN: Skyddet av kritisk infrastruktur är en samhällsfråga och här måste staten ta ansvar, alldeles oavsett om det är företag som äger och hanterar infrastrukturen. Staten måste genom lagstiftning och reglering ställa mycket högre krav på företag som hanterar kritisk infrastruktur, än vad som är fallet idag.

Confidence kunder är ofta fastighetsägare och industriföretag. Hur tycker du att medvetenheten kring säkerhet är hos våra fastighetsbolag?

PN: De är verkligen inte en homogen grupp. Vissa fastighetsägare har säkerhet som en viktig fråga i ledningsarbetet och gör väldigt professionella upphandlingar för de vet att enhetliga system för brandskydd och mot intrång är lönsamma på sikt. De är lättare att underhålla och använda och kunden får en överblick och en kvalitet som inte går att få annars. Men det finns andra som tänker fastighet för fastighet och här tror jag man lätt går bort sig i besparingsiver. Det vi kan stöta på ute hos större kunder är olika system i olika fastigheter som ofta kommer av att kunden skapat sig ett större fastighetsbestånd genom uppköp. Det vi kan göra är att i praktiken integrera tämligen disparata system så att det ur kundens perspektiv fungerar som ett system. Men det finns stora brister hos mindre fastighetsägare som har dålig kontroll på både brandskydd och annat skydd. Inte minst i privatbostäder finns brister som är obehagliga att tänka på.

Du kan läsa mer om proaktivt säkerhetsarbete inom fastighet här: Bostads AB Mimer eller se filmen med Urban Malmberg Vasakronan

Gäller inte samma regler för privatbostäder som för kommersiella lokaler?

PN: I princip är fastighetsägaren ansvarig för ett fullgott brandskydd i alla typer av fastigheter. Men förutsättningarna skiljer sig. I kommersiella lokaler har fastighetsägaren konstant tillgång till alla utrymmen, medan det kan vara svårare med flerbostadshus. I kommersiella lokaler kontrolleras utrustningen och hyresgästerna övar regelbundet utrymning. Sådana övningar är tyvärr sällsynta i bostäder. Inte minst har ökningen av bostadsrätter betytt att vi har en växande grupp icke professionella ägare av flerfamiljshus, vilket är ett problem ur skyddssynpunkt. I enfamiljshus vet vi ju var och en att brandskyddet kan variera och att övningar är sällsynta. Mest problematiskt är det med den allt större grupp äldre som fortsätter att bo hemma med hjälp av hemtjänsten och som juridiskt sett är ansvariga för ett brandskydd som de genom ålder och demens inte längre vet något om. Här tror jag att vi måste tänka om genom att via lagstiftning ge kommunerna ett mycket större ansvar för säkerheten hemma hos våra äldre, något jag skrivit om i en debattartikel som jag fått mycket respons på. Även här kan automatisk övervakning och AI användas för att hålla effektiviteten uppe och kostnaderna nere.

Och i industrin, finns där en medvetenhet och kunskap om vilka säkerhetsbehov som finns, om nu sårbarheten ökat i takt med digitalisering och längre transportkedjor.

PN: Ja, i industrin finns en ökande medvetenhet, men också stora utmaningar och mycket att göra. Industrin utvecklar alltmer sofistikerade logistikkedjor, håller små lager och är helt beroende av att produktionen flyter utan stopp. Ofta strävar man efter att hålla lager och produktion nära kunderna. Kedjorna från råvara till leverans blir mer komplexa och svårövervakade, samtidigt som konkurrensen ökar och prispressen tilltar. Därför måste vi använda oss av den digitala revolutionen även för säkerhetsarbetet. Jag tror att industrin måste bygga in smart övervakning i vartenda moment i sina produktionskedjor.

Vad ser du som den viktigaste utmaningen för att säkerhetsbranschen ska kunna utvecklas och fylla de behov som uppenbarligen finns?

PN: Jag tycker att hela branschen har en stor utmaning när det gäller att hitta duktigt folk. Det har tagit lång tid att etablera den stab av specialister och duktiga medarbetare som vi nu har, men jag tror att vi skulle behöva fler specialiserade utbildningar, som gymnasielinjer specialiserade på säkerhet. Vi borde också ta fram fler påbyggnadsutbildningar och det borde gå att bli högskoleingenjör i säkerhet. Så viktig tror jag att säkerhet är, för både företag och samhället som helhet.

 

För ytterligare information:

Pär Nilsson,
Verkställande direktör

Tel 08 620 82 00
E-post: par.nilsson@confidence.se